Gå fint

Idag har jag och matte tränat på att gå fint i koppel och utan. Eftersom vi bor mitt i stan säger Matte att det är bättre att vi tränar med störningsmoment direkt, annars ska jag bara lära mig två gånger. Hon har säkert rätt men svårt är det, finns ju så mycket spännande att titta på och lyssna på. Varför ska jag då behöva gå och titta på henne, ser ju henne varje dag ändå.

Matte säger att jag var duktig, det gick bäst utan koppel för då är det bäst att hänga med så jag inte blir ensam kvar. Jag går dock med koppel på och bara det är visst bra. Det är kul att kolla på Matte de första fem meterna men sen kommer det oftast en pinne eller ett blad som är såååå himla mycket mer intressant. Fick i alla fall massa godis och gjorde mitt bästa för att fokusera på vad jag skulle göra. Tydligen ska vi träna hela tiden när jag går i koppel, för jag ska visst  lära mig gå fint. Sen säger Matte att jag ska lära mig gå fot också, undrar om det är svårare?

Det allra bästa med att vara ute med bara Matte var när vi kom hem, för där var Olgis. Hon hade saknat oss fast hon varit ute med Husse själv. Hon hade saknat mig så mycket att hon vill busa, tjoho vad kul det var, jag sprang som en galning. De där dumma människorna sa att vi bara fick stoja runt på altanen, Olga lyssnade på dem och stannade där. Jag sprang in i lägenheten tog sats och full fart ut igen för att tackla Olga men hon flyttade på sig så jag nästan for in i staketet.Hon är rätt smart men jag lär mig snabbt. Fortsatte springa fram och tillbaks ett tag sen tyckte Olga att det räckte. Då for jag runt och busade lite själv, vattenkannan på altanen är mitt favoritbus idag, den kan man välta, tugga i och allt möjligt annat som man tydligen inte får.

Till slut var mina krafter uttömda så jag la mig och sov en lång middagslur på altanen.

Wille när han hade koppel allra första gången d. 12 Augusti.